ibland måste man svälja sin stolhet! man kan inte alltid kriga för den man är, man måste ge sig och låta den som kriga och verkar osäker visa att den har rätt.. Även om du i många lägen önskar att livet var annorlunda för det, men och?? vad ska du göra åt saken?
du lever väl i nuet du älskar väl livet för vad det är idag?
varför förendra ditt liv? det blir vad du gör det till!

Alkoholis är en sjukdom en sjukdom jag tycker är väldigt tragisk det finns så otroligt mkt botmedel för denna sjukdom , mkt behandlingar och staten har verkligen satsat på det. MEN den sortens akoholist jag tycker mest synd om är den som inte vågar erkänna det inte kunna inse själv FASIKEN jag har nog problem med alkholen jag har nog ställt till det , jag borde nog ringa den där stackars ungen som vi mata in en massa skit på i huvet o be om ursäkt, jag är absolut inte bitter över vad jag fått genomgå jag har accepterat det och försökt få min mamma att förlåta mig för allt konstigt jag tyckt om henne "för det var ju så min anhöriga sa, din mamma är inge bra" och eftersom ja fick bo hos min anhörig under dess sjukdom kan det ju kanske vara så "hon var normal , min anhöriga var inte det pga spriten" jag trodde inte först att det var så , man fick höra av sina kompisar på samma gård "din anhörig dricker" osv..

Jag mins en morgon när jag gick i 3an tror jag det var , jag vaknade av att en av mina kusiner ringde och väckte mig vi brukade mötas o ta sällskap till skolan , när ja vaknar o inser att kl är 7.55 o ja börjar 8.00 så måste jag faktist skynda mig upp , en släkting till oss kommer upp hjälper mig att skynda mig iväg till skolan , ja mins att jag fick låna släktingens strumpor då min anhöriga inte var grym i tvättstugan , min anhörig hade väldigt kort temprament vissa stunder , men denna morgon iaf var det 2 snubbar i soffan o min anhörig på golvet i köket , min anhöriga vinglrar fram till mig o berättar att den har ont i magen och ska gå till doktorn , när du kommer hem från skolan mår jag mkt bättre. Vilket det var , så var fallet min anhörig mådde bättre , MEN det jag inte insåg var att i den där termosen som stod bervid min anhörig i soffan var inte min anhörigs kaffe eller liknande utan whisky eller vodka , ibland vaknade jag på nätterna o var en ung tjej där det var väl ngn kompis till min anhörigs dotter som var barnvakt. Jag har idag undrat många gånger , VARFÖR VARFÖR VARFÖR!!?? alla måste ju sett vad jag genomgått vad som skulle hända mig mig ? När jag faktist är väldigt smart och kan stava väldigt bra får diagonsen dyslexi i skolan så inser jag att OKEJ jag kommer nog sluta som min anhöriga värdelös och skit... men är min anhörig värdelös?? NEJ inte det minsta , som jag skrev innan ALKOHOLISM ÄR EN SJUKDOM!! MEN jag vill inte vara i närheten innan dessa anhöriga insett att dom borde nog erkänna det för sig själva..
Jag vet att min anhörig än idag har problem med flaskan och har förmodligen inte erkännt det för sig själv ännu jag vet också att min anhörig har flera anhöriga som ahr problem på samma sätt.. JAG BEKLAGAR OCH MENAR INGE ILLA MED DETTA

men en sak jag jag berätta ! man är inte ensam .

jag föll dit själv och festar otroligt mkt , MEN har nu kommit till en punkt i livet där jag inser att ångest går inte att supa bort , vad ska jag göra ?? sluta på samma sätt ? utan betyg , utan utbildning , utan att betyda ngt?
Jag har 3 helt otroligt fina syskon barn som betyder ngt otroligt mkt för mig , jag är deras anhörig och vill ja att dom ska se mig på det sättet jag sett min anhörig på? NEJ!!! Jag vet att alkoholen super inte bort ångesten TRO MIG NU FÅR MERA!! DET KAN BÅDE JAG OCH MIN UNDERBART FINA LILLASYSTER INTYGA! jag har en otroligt fin familj idag som jag gör allt för , jag vet att den som skulle tillåta mina fina syskonbarn se detta jag såg skulle inte få det lätt.. jag älskar verkligen mitt blod , jag ger inte upp fören sista blodsdroppen runnit , då menar jag inte genom våld utan min kropp.. jag är överbeskyddande emot det jag älskar och jag vet att mina syskon ibland kan tycka att jag lägger mig i för mkt o överbeskyddar dom för mkt.. MEN JAG ÄLSKAR DOM! och jag gör det med hjärtat och sen om jag skadar någon på vägen jaa det är jag hemskt ledsen för...

jag har problem absolut , men jag kämpar med dom och kommer inte ge upp med att låta mina barn eller anhöriga se mig med en termos brevid soffan!

JAG HOPPAS MIN ANHÖRIGA LÄSER DETTA för dom har faktist aldrig fått veta hur jag mår eller vad jag gjort för att bearbeta bort det jag fick växa upp till under en längre period i barndomen!


Men en sak vet jag och det är JAG ÄLSKAR MIN MAMMA MERA ÄN LIVET! HON ÄR MIN ÄNGEL OCH HON LYSSNAR FÖRSTÅR OCH FINNS DÄR ALLTID FÖR OSS SYSKON!